Sammanfattning av dubbelnollan i ord och toner.

Så är det då bara några små, skälvande dagar kvar av det första årtiondet i det andra årtusendet. Det känns så nära i tiden när man pratade om Y2K-buggen och hur allt skulle rasa, hur vi stod där i natten och önskade alla gott nytt millenium.

Resan in i nästa decennium påminner lite om det förra men låt oss inte gå händelserna i förväg.

2000: Året då jag bröt en lång förlovning med B, kvinnan jag hittade när jag knackade dörr. Flyttar till Bandhagen och min första helt egna lägenhet. Byter jobb på hösten och börjar jobba på Enea. IT-bubblan får fortfarande massor av luft.

Årets melodi: I must have been blind - Brendan Perry

2001: 12 juli är nog höjdpunkten på året. Då får jag bokstaven A på mitt körkort. Köper min första motorcykel, en BMW F650-Funduro, singelstånka. Skadar min axel några dagar senare när jag lånar pappas vanliga cykel (Den är fortfarande inte helt bra). Mzr flyttar in.

Årets melodi: En vild, vild vespa - Kenneth and the Knutters

2002: Bubblan spricker. Ägnar större delen av året till att säga upp mina arbetskamrater och jobba fackligt.

Årets melodi: Guldet blev till sand - Kristina från Duvemåla

2003: Säljer Funduron. Ska inte ha någon motorcykel. Trodde jag. Köper en BMW R1000-S. Mycket flyttande det här året. In och ut, ut och in. Fyller 30. Träffar M på hösten och ett vilt äventyr startar. Börjar fundera på vad jag vill ha för liv. En lejonunge lämnar mig innan den ens kom. Avslutar året i tårar.

Årets melodi: Tainted love - Soft Celi

2004: Att kontstigt år som jag helst hoppar över. Mer uppsägningar, mer stök, mycket sårade känslor. Lilla J går bort i cancer på sommaren. Året avslutas med att jag och B köper en lägenhet.

Årets melodi: Symfoni nr 5 i c-moll opus 67 av Ludwig van Beethoven

2005: Året börjar i kaos. Börjar som 2003/2004 med att en till lejonunge lämnar mig innan den ens kom till världen. Funderar enormt mycket på vad jag vill och framför allt med vem. Flyttar till Gröndal. "Byter" jobb till Generic. Eller blir såld från Enea. Mamma börjar bli sjuk, men ingen ser något. En mage växer och växer.

Årets melodi: Somliga går i trasiga skor - Cornelis Vreeswijk

2006: Det bästa året under 00-talet. Trettondagsprinsessan föds och livet har aldrig blivt sig likt efter det. Pappaledig på deltid. Bestämmer mig för att byta jobb. Byter jobb två gånger. Den ena gången innan jag ens började. Gör en beryktad anställningsintervju med skrikande, bajsigt barn på armen. Får jobbet.

Årets melodi: Det gåtfulla folket

2007: Börjar jobba inom försvarsindustrin. Inte så mycket att säga om det här året. En hel del motorcykel.

Årets melodi: Älskade ängel

2008: Byter jobb igen. Tillbaka till konsultlivet på Cybercom. Vet inte vart jag ska, vet inte var jag är. Mamma blir sjukare.

Årets melodi: Som stormen river öppet hav.

2009: Går till historien som det jobbigaste året i mitt liv. Mamma är sjukare. Stridigheter, konflikter och sorg är årets ledord. Skadar knät ordentligt i en idiotisk motorcykelolycka i Finland. Bestämmer mig för att gå men det är lite för sent. Köper en egen lägenhet.

Årets melodi: Hela albumet "Säg ingenting till mig" - Melissa Horn

Så jag går in i 2010 utan att veta vart jag ska, utan att veta vad som händer men med en liten fast punkt i en fantastisk 4-åring och känslan av att äntligen vara på väg någonstans framåt.

Tack alla ni som under de senaste 10 åren stöttat, lyssnat och tröstat mig. Älskat mig.
Tack för alla skratt. Tack för alla underbara stunder.

---
Nu slutar jag skriva på den här bloggen. Det kommer en ny på ett annat ställe, men inte förns i mitten av mars, när jag och Princessan börjar ett nytt liv.

Säg ingenting till mig

Melissa Horn har släppt sin nya skiva. Den är underbar. Just nu talar den oerhört mycket till mig och jag lyssnar på den ganska ofta. Tack Spotify för det.

Ebba Forsbergs svenska tolkning av Cohen är också underbar.

Och rösten som jag nämnde i förra inlägget har tystnat för gott...

Samtal

Ibland kan man prata med någon man just träffat om allt. Ibland tar det några gånger innann man börjar prata. Sedan finns det samtal man aldrig kan ha med de flesta i sin omgivning.

Och så finns det personer man borde prata med men inte gör. Idag har jag pratat med en person som jag inte pratat ordentligt med på väldigt många år. Eller kanske aldrig pratat med. Och nog aldrig riktigt lyssnat.

Jag hoppas vi inte slutar att prata med varandra nu när vi väl har börjat.

Tackfilm

Runa

Föräldrarlös

I söndags eftermiddags befriades äntligen min mamma från sitt fängelse. I flera år hade hon varit sjuk i Alzheimers och det senaste året har det varit nästan olidligt att se henne.

Men i söndags fick hon stilla och värdigt bara somna in med pappa vid sin sida (Ja, eller mannen som jag räknar som min pappa på alla plan utom det biologiska).

Kvar av henne fanns bara ett skal. Ett väldigt litet skal. Den bilden kommer att finnas kvar av henne. Men starkare i minnet kommer den varma, starka, bestämda och ömsinta mamman att finnas.

Vi minns en mamma, farmor och maka.



https://www.alzheimerfonden.se/

BåtNät

De som vet var jag har varit i helgen och har kännedom om hur jag reser kan i kombination med tidsstämpeln på förra inlägget och lite matematik börja fundera "hur gjorde han det där"?

Alltså bloggade.

Har han mobilt bredband? Nej.
Har han manipulerat tidsstämplarna? Nej.
Sitter han egentligen kvar i vardagsrummet hos sin bror? Nej på den med.

Nä, det var så enkelt att jag tog upp datorn för att se klart min film när det poppade upp ett WLan. Eckerö Linjen har gått in i internetåldern och har uppkoppling på båten. Det går inte fort, men det går.

Svampberg

I mitt förra blogginlägg skrev jag om svampstället jag hittade. Vad fick jag för resultat då?



Klart godkänt skulle jag säga. Ett litet berg av svamp blev det, som nu är torkat och nertryckt ett ganska stort antal burkar.

En lite kul händelse när jag var ute och plockade var att när jag satt där under min gran och myste medans jag "gallrade" så kom det ett äldre par gående på stigen som går ett par meter från där jag satt.

Först tänkte jag bara vara tyst och självisk, men sedan gav jag mig tillkänna. Mannen, som är av polskt ursprung, tyckte att jag skulle behålla mitt ställe för mig själv och ville först inte tränga sig på. Men jag insisterade. Då han böjde sig ner och tittade dit jag visade så föll hans haka, bokstavligt, ner mot bröstet. Och han stod så i säkert 10-15 sekunder innan han utbrast något på polska. Något som förmodligen inte var helt rumsrent av reaktionen på hans fru att dömma.

Kan säga att när vi gick därifrån en stund senare var vi alla tre helt nöjde med vår fångst och det fanns hur mycket som helt kvar att plocka.